Jag vet...

Den här bloggen uppdateras allt för sällan. Men det är så mycket annat som händer just nu som stjäl min tid (och får den frivilligt med så klart). Jag är väldigt smickrad av att ni tittar in ändå, trots den höga tråkfaktorn här just nu... Tills jag har något roligare att erbjuda delar jag med mig av en liten sneak peak av mitt senaste projekt som aldrig tycks bli riktigt klart... Men nu återstår bara 1/3 sen får ni se mer...

Det var en gång en gammal sliten madrass...

Det var en gång ett gemensamt vardagsrum innan det förvandlades till möbelsnickeri...

Nationaldagsmys

Påpälsade som attan firade lilla familjen nationaldagen på stranden med varmkorv, glass och sandslottsbygge. Det blåste så att fiskmåsarna stod stilla i luften och red på luftvågorna. Som tur var kämpade solen tappert och värmde våra frusna ryggar, så att vi kunde fortsätta njuta av vår "fjällhöga Nord", här i landets plattaste landskap ;)

Äntligen!

Ögonen kliar, näsan rinner och jag får lägga ut en förmögenhet på mediciner för att klara av dig. Ändå älskar jag dig så! Äntligen är du här kära vår!!

"Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alla lärkor börjar drilla då, just då.
Vårens eldar brinna,
vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå."

Ur "Vår på Saltkråkan" Text: Astrid Lindgren / 

Musik: trad arr Ulf Björlin © Hans Busch Musikförlag

Trött, tröttare, tröttast

Har varit mycket annat på agendan än pyssel den senaste tiden. Städning har inte heller högsta prio eller tvättvikning, eller deklarationen... Jag är bara så fruktansvärt trött just nu. Min vakna lediga tid har jag lagt ner på min familj och andra sköna människor, friluftsliv och bilaffärer. Ahh så skönt att slippa fickparkera en stridsvagn! Lilla minibilen tömmer inte heller en oljekälla varannan dag - både plånboken och miljösamvetet är gladare. (Även om alla konton för tillfället är barskrapade och frysen är tömd på rester...) Men för ett par veckor sedan firade vi min fina lilla mamma med blommor och blad och ett hempysslat kort. Så här blev det:

   

Ärlighet!

Tack för era sköna kommentarer i förra inlägget! Känns fint att höra att fler känner igen sig och har sett pysslandets mörka baksidor i vitögat ;) Tråkigt med folk som tittar nedlåtande när du är ärlig, Fröken Pyssel! Jag tycker faktiskt att det är en mänsklig rättighet att få vara en gnälleröv ibland. Livet är inte alltid en dans på en räkmacka liksom ;)

       Nåväl, till slut blev vi friska nog för att tycka att det var kul att pyssla lite tillsammans igen, jag och min lille prins. Så här blev resultatet:

 

Pyssla med barn - regel nummer ett

Regel nummer ett - Stämningen är A & O

En van och förståndig pysslare väljer alltid rätt tillfälle för att bjuda in sina små medmänniskor i pysslandets förtrollade värld! Undvik således alla former av pyssel vid tillfällen då kreatörerna inte är på topp, så som vid sjukdom (egen och barnets. Allra värst blir en kombination av båda), trötthet, hunger och självständighetsuppror.

Avskräckande exempel 1.1:

Hemma hos lilla familjen, söndag kl 16.45: 

• Pappa J lagar mat. Receptet finns på datorn...
• Lille J hänger över bordet med en fot kvar på den vippande stolen som stöd. "Näääää PAPPA!! HAKUNAMATATA!!!" Han knappar hej vilt och nyser stort slemmoln över skärmen...
• Mamma S ( a.k.a "Mästarpedagogen") lyfter ner liten huligan och väser med whiskyröst "Nu får det banne mig vara nog!" Minuten senare stegar hon in på barnrummet med en skrikande unge under armen.

....

 

Mamma S: "Vi kan ju pyssla kort till ditt kalas!! Jaa!! Vilken bra idé!!!"

Lille J: Drar ett streck med röd penna. Häller resten av pennorna i leksaksservisen...

Mamma S: "Älskling, rita här!"

Lille J: "NEJ!"

Mamma S: "JO! (Hämtar pennorna) Du kan rita med andra färger ju!"

Lille J: "INTE färjor!!!"

Mamma S: "Nänä, strunta i det då!" Jag ska i alla fall hämta stämplar och pyssla med...

....

 

Lille J: Dyker ner i stämpelsamlingen "Waaaw!! Fiiina!!!"

Mamma S: Tänker: "Ärad vare Gud i höjden, Pysslet har förenat och lugnat oss. Jag är verkligen överlistig, fantastiskt pedagogisk och..."

Lille J: Försöker riva av gummit från stämplarna.

Mamma S: "Titta fint, gubben!"

Lille J: "Mmm" Pillar frenetiskt... 

Mamma S: "Lägg av nu!"

Mamma S: "Du!"

Mamma S: "Hallå!!" Tar stämpeln.

Lille J: Stampar med fötterna och skriker så att det slår lock för öronen.

...

Mamma S: Lugnar avkomma och  introducerar extremt jätteroligt pyssel igen.

Lille J: Ritar hårt med pennan.

Mamma S: Oh tjusigt med så mycket rött!

Lille J: Mhm...

Mamma S: Tittar djupt ner i stämpellådan

Lille J: Pappret är tråkigt... fortsätter måla PÅ stämplarna

Mamma S: "Men, SÅ får du inte göra!!"

Lille J: Djävulsblick och hest skratt. Fortsätter...

Mamma S: Nääe! NU TAR JAG PENNORNA FRÅN DIG!!!!

Lille J: Skräckfilmsskrik och Dramatentårar, kryddat med vilda sparkar. 

Mamma S: Brölar till mannen: "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅhhh jag pallar inte mer!!! min hjärna håller på att ramla ut genom näsan och jag har jätteont i halsen! Buhuhu!!"

Lille J: Pappa!!! Buhuhu!

Pappa J: Tröstar sjuklingar. "Maten är klar! Kom så äter vi i stället!"

Visst är pyssel underbart! Men i fel händer och vid fel tillfälle kan det förvandlas till terrorism. Tänk på att tvångspyssel och pyssel under dåliga förhållanden kan ge men och skador för livet. I senaste forskningssamarbetet mellan Panduro hobby och Lunds universitetssjukhus framkom pysselrelaterade störningar såsom glitterfobi, paper-cuts-syndrom och tvångsstämplande. Pyssla varsamt!!

Bye, bye lillebror!

Oj vad dagarna har sprungit och känslorna svallat! Nya jobbet har varit både roligt och läskigt. Tack för alla grattis och lyckönskningar söta ni, det ger mig extra kraft!! Jag har däckat av utmattning och brain overload samtidigt som lille J varje kväll. Vilken omställning det är att börja jobba igen!

       Men största utmaningen denna veckan var att säga hejdå till min käre bror som flyttade till andra sidan jordklotet igår. Buhu! Avsked är inte min starka sida! Försöker trösta mig med att vi har "Kypes på datoon" som min lille J säger när han tycker att det är dags att kolla in vad gråpäronen och morbror R sysslar med ("Skype på datorn" betyder det alltså). 

       Idag är jag ledig och helt ensam hemma. Mycket ovant, det känns som om jag skolkar... Grabbarna är på inskolning på förskolan. Även det är en känslostorm! För oss stora i alla fall... Min söta man bad mig ta kort i morse när de skulle gå till förskolan för allra första gången, men det fick gå snabbt för han började bli "lite för emotional" sa han och snorade. Lyckades i alla fall få ett fint foto, på en gråtig pappa J och en galet leende baby J.   

"Reskit för långflygningar" som jag gav till min bror i julklapp inför stora flytten. Påse från panduro "Tilda" med fastlimmade egna streckgubbar som förklarar innehållet: Antifett-servetter för ansiktet, pads med medel som minimerar påsar under ögonen och en stor burk Tigerbalsam! Han kommer alltså stiga av planet feeling like a million bucks ;)

Glädjechock

Oj! Denna veckan tog livet tog en U-sväng så att det kittlade rejält i magen! Jag gick från blivande arbetslös till att få ett underbart mysigt jobb, lille J blir "dagisbarn" några veckor tidigare än planerat och en gråtmild pappa J ska sköta inskolningen (buhu, var har tiden tagit vägen? Vi kommer gråta mer än vår "lille bebis" när det är dags). Lillprinsens morbror, mormor och kusinernas farmor hoppar in som barnvakter för att jag ska kunna börja jobba redan nästa vecka... Allt bara löste sig! Ha, det gick så snabbt att jag inte har fattat det riktigt än. Går runt i något slags fluffigt chocktillstånd. I går var jag på en "intro-dag" på nya jobbet och det kändes bara så himla bra! Min nya chef smickrade mig tårögd, kollegorna verkar otroligt snälla och jag får vara kreativ, mingla med föräldrar och bebisar och barn, pyssla och sjunga dagarna i ända! Sånt som jag gillar! Det är dessutom bra fördelad deltid så att jag får massor av kvalitetstid med världens coolaste lille J. Känns nästan för bra för att vara sant!

Koja mamma!! Kvalitetstid med kretiva killen :)

Bihålornas återkomst

Med bihålorna fulla med kortison började jag friskna till och sen rusade dagarna plötsligt förbi som vanligt: Ett litet kalas, den första jobbintervjun på fem år, en spontan fika med vänner och en massa vardagssysslor. Inte mycket pysslat förutom två halvfärdiga gardinlängder och några streckgubbar med lillprinsen. Kanske hinner jag sätta mina pysselkliande fingrar i något senare idag, när min stackars överarbetade man kommit hem och jag är klar med "operation skåpsrensning". Just nu städar jag "pysselförrådet" till lille J´s förtjusning... Jag sorterar sakerna i nya plastlådor och han plockar upp dem igen. Snabbare än stans mest drillade ficktjuvar är han. Vips är han inne på sitt rum med en ny skatt och jag hör små uppspelta "ooooh!" "waw!" (=wow!) . Han har fått en egen låda med ofarliga och oömma saker att plocka med, men det är liksom inte lika förbjudet kul. Efter några incidenter med klister, glitter och guldpenna övar vi nu på att fråga först... Så ärligt talat har det inte blivit så mycket städat och sorterat. Men vi har kul i alla fall :)

Födelsedagskortet till min kära pappa som jag pysslade med när jag låg och surade över mina bihålor blev så här! Vek ett svart tjockt A4, klistrade på lila kartong som jag stämplat med pandurostämpel och målat med gelepenna, klippte ut prickarna från ett prickigt mönsterark och klistrade fast som ballonger!

Nytt år, nya utmaningar och nya överraskningar!

Hej igen! Det var längesedan! Hoppas att ni har haft en skön start på 2012! Här hos mig har det nya året smugit igång lugnt och trevligt precis som jag önskat mig :) Julstressen har lagt sig och vi har träffat efterlängtade vänner och släktingar, varit på små roliga äventyr och bara myst.

       På nyårsafton öppnade jag och mannen våra brev som vi skrivit prick ett år tidigare med profetior för 2011. Måste säga att vi nästan är i klass med Nostradamus! Vi prickade in både förlovningar, nya graviditeter, kön på vänners bebisar, karriärförändringar och en och annan världsomvälvande händelse! Undrar om vi kan gissa lika bra för 2012. Intressant ska det bli! Nu ska jag återgå till att läsa jobbannonser... ge mig styrka!

Våra profetior...

Tillbaka från dödsriket

Ödet upphör aldrig att överraska mig med sin uppfinningsrikedom... För  19 dagar sedan bestämde sig ett gäng exotiska amöbor för att gnaga mina tarmar blodiga! Så sjukt att jag nästan kan skratta åt det nu när jag äntligen kan stå på benen igen. Jag har ju inte ens fått uppleva varken Afrika eller Indien som läkaren sa att parasiterna kom ifrån! Då hade jag väl möjligtvis kunnat se det som en dyr betalning för en härlig resa... Nu vet jag äckligt nog inte ens hur jag fått dem i mig. Ryser bara jag spekulerar över hur det kan ha gått till!
        Men igår orkade jag äntligen gå ut på promenad med min älskade lille son för första gången på över två och en halv vecka. Vad jag har saknat det! Solen strålade och vi pulsade i gigantiska drivor av vackra gula blad. Nu har vi massor av lek och upptäcktsfärder att ta igen och inte så mycket energi att ta av, så det kommer dröja innan jag tittar in här igen! Ha det så bra tills dess!!

Rapport från lekrummet: "Mamma!!" "MAMMA!!" Mööööss!" "Namnamnam!!" Skönt att veta att man inte är bortglömd när man är sjuk och ligger nerbäddad i fosterställning :)

elefantbebisar och återvinning per post

Aaaa! Så gött! Det är fredag, bäddsoffan är utdragen, min store älskling har (har haft) nattningen och i morgon får jag sovmorgon! Skönt, även fast det inte är som gamla goda tiders sovmorgon... Snarare de trångbodda småbarnsföräldrarnas version av sovmorgon... Det vill säga låtsassova tills den andre föräldern hasar sig i riktning mot köket med en lyckligt skuttande liten elefantbebis i släptåg (hoppas att halvdöva, söta tant Stina som bor under oss, fortsätter vägra vårdhem ett par år till, för jag vet inte om någon annan står ut med oss...) Har man tur kan man sedan sjunka in i halvdvala i cirka 20 minuter innan man väcks av en speedad, nymatad elefantbebis. Fast familjens morgonmys i stora sängen är rätt bra som plåster på såren när man bara fått sovmorgon till klockan sju... men ett rum till, med en dörr att stänga, bara för en timmes extra skön morgonsömn hade ju inte varit helt fel det heller...
       Efter en stormig nattning är det nu helt tyst i lille älsklingens rum. Antar att lille J´s trix tog slut på dem båda. Han har kört en blandad kompott av gnäll, pip, skrik och ”pimse, pimse, pinde” ("imsevimse spindel") - med rörelser tror jag eftersom det lät som om bamse bamse spindel råkade ge pappa J en rejäl pungspark... Jag får nog bära ut min älskade make om jag vill ha sällskap framför TV:en i kväll...

       Men innan jag släcker ner datorn ville jag visa det här gulliga brevet som kom härom dagen från min snälla, roliga vän B. Visst är det extra kul med "riktig" post?!!

Baby T har anlänt!

I förrgår fick vi träffa en helt underbar liten 1,5-veckas-bebis! En helt bedårande liten gubbe, som var en perfekt blandning av mamma och pappa. Så söt och så pytteliten! Plötsligt såg vår lille J så stor ut! Han är verkligen ingen bebis längre! När hände det? Allt går så svindlande fort. Vi hinner inte riktigt med i utvecklingen ;)

       Här är kortet som jag gjorde till baby T:

Hård rosa kartong som botten, glittrigt utklipp från scrapbookark, genomskinligt klistermärke med text och några tygblommor. Allt är fynd från min senaste exkursion till Panduro outlet! Vilket ställe!

      

Gissa projektet...

Inte mycket bloggande här inte! All ensamtid jag har, går åt till projektet som tagit över balkongen. Det är absolut det största pysslet jag någonsin tagit mig an. Men det verkar faktiskt som om jag kommer att färdigställa det trots min rastlösa läggning. Jag är annars bra på att slänga ner för tidskrävande pyssel i en låda och förtränga det. Kanske fortsätter jag kämpa på för att detta pysslet är lite för stort för att gömma och förtränga, eller så är det för att lille J ser fram emot att få in det i sitt egna lilla rum. Ja minsann! Lillkillen har fått eget rum!! Gråtmilda bestämde vi oss för att flytta ifrån honom, till vardagsrummet bredvid. Han behövde verkligen mer lekyta än den kvadratmetern han hade bredvid soffan i vår minimala tvåa. Han har fått en stooor säng som han kan klättra ner från själv. Det känns åtminstone lite bättre i hjärtat att veta att han kan komma in och hitta trygghet hos oss i bäddsoffan när han vill :)

       Men projektet då? Vad är det för något som sågas och målas? Gissa på ni! Så hörs vi snart igen...

Jag har sågat av benen på skåpet! Men varför? Är vi för korta för inredningen?

Skräcken som går i arv...

Buuuu!!

Igår var jag och lillgubben och mös hemma hos "momor" och "morf". Idag kollade vi igenom foton som jag tog igår på gamlingarna och lillkillen. Lille J´s kärlek för dessa två gråhåriga individer finner definitivt inga gränser... Jag tvingades att sätta det sju bilder långa bildspelet, på repris cirka 85 gånger. När skärmen var full med pyttiga fingeravtryck och mina öron värkte efter alla pip och "måårr" (samlingsnamn på morföräldrarna, verkar det som...) försökte jag pedagogiskt vilseleda den lille diktatorn... Jag tog fram blinkdockan som jag hittat på vinden i mitt barndomshem dagen innan. Min man hade stel av skräck försökt få mig att lämna tillbaka henne "du VET ju hur läskiga jag tycker dockor är!!! Jag vägrar ha sånna i mitt hem!!" Jag hade dock med list lyckats övertala pappa J och lovat att gömma undan dockan på kvällarna. Triumferande försökte jag nu lägga den nybadade plastbebisen, insvept i en handuk, i lille J´s famn. "Det här kommer han älska" tänkte jag, och såg framför mig hur han matade den lilla bebisen med maten som han lagar dagarna i ända. Reaktionen blev dock något annorlunda än vad jag tänkt mig... Lillskrutten vrålade av skräck och tryckte den läskiga, blinkande varelsen mot mig. Sårad och stött försökte jag senare åter smyga in lite mer genus i hans lek: "Dockan kan ju sitta här och titta på när du lagar mat!" Den lille mannens äckelkänslor och rädsla bubblade över och jag och dockan hamnade i skamvrån. Dockan borrades in i min famn med en låååång förmaning, fritt översatt "Lek du med den då, om du nu tycker att det är så jäkla roligt!" 
      Jag kommer alltså inte få någon anledning att sy små, gulliga dockklänningar, utan får helt enkelt ta mig i kragen och slutföra mitt måleriprojekt på balkongen istället...

Potträning pågår!

Kiss!

Om ni undrar när allt det där utlovade pysslet kommer, så är det på väg... För tillfället spenderar vi väldigt mycket tid på toaletten... Lille J har nämligen upptäckt fenomenet KiiiiiiS (Kiss alltså). Liten potta har införskaffats och den används flitigt både av barnrumpa och gosedjursrumpor... ALLA går på pottan nu för tiden!! Vi  målar också om små möbler (mamma) och planterar om blommor (lille J), på balkongen. Det är MYCKET stök, vilket framkallar en hel del suckar och tandgnissel från pappa J. Tiden där emellan fördriver vi med olika känslouttryck: Självständighetsutbrott (lille J -som kan allt, vet allt och vill allt...) Hysteriska gråtattacker (mamma - som nu justerar hormonmedicinen...), vilket genererar än mer suckar och tandagnissel från pappa J. 

      Men som sagt: snart kommer lite mer pyssel!

Kladd!

En sann djurvän... med vissa undantag...

Jag tror att alla jag känner ser mig som en inbiten djurvän. Detta gäller även för småkryp! Jag flyttar på sniglar som ligger farligt till, vänder på skalbaggar som hamnat på rygg och när jag räddar min skrikande man från spindlar och harkrankar, dödar jag dem aldrig utan fångar dem försiktigt och släpper ut dem i naturen där de hör hemma... Det finns dock undantag från denna Gandhi-livsstil jag kör med! Ett av undantagen är getingar. Hittills har jag dock vägrat döda dem, men nu får det fanimig vara nog! I går när jag skulle lyfta bort en skrikande, trotsig liten J från cykelstället där han förälskat sig i, och börjat klättra upp på en stor, ranglig mormorscykel. På något osannolikt sätt blev jag samtidigt smyganfallen av ett randigt litet sattyg!! Den borrade in sig i mitt ringfinger. Av ren reflex, innan jag fattat vad smärtan berodde på, knöt jag näven och klämde fast det fruktansvärda krypet, som i raseri stack mig även i långfingret. Jag vrålade så att rutorna på gården skallrade och sömndruckna pensionärer hängde sig ut genom fönstren för att se vad som stod på. Getingen fastnade med taggen djupt in i mitt skinn. Jag skakade och viftade frenetiskt i panik och av smärta. Till slut lämnade den halva sin gump för att komma bort. Taggen fortsatte pulsera tills jag äntligen hittade något att dra ut den med. Mina fingrar har nu svullnat upp till dubbel storlek och gör extremt ont. Jag skriver med pekfingervals och gör en ofrivillig obscen gest med högerhanden eftersom jag inte kan böja långfingret. Skitsur försöker jag komma på ett enda argument för att man inte ska utrota dessa fruktansvärda insekter. Gör de verkligen någon nytta? Har de en viktig roll i någon näringskedja? Är de så vackra att man ska bemöda sig att spara dem just därför? Jag svarar nej på samtliga frågor! Det är väl inget skit å ha?! Samma resonemang passar för övrigt in på en av mina andra fiender: fästingen! (Biologer och andra insektsintresserade är välkomna att ge argument för dessa småkryps överlevnad! Jag vill gärna få tillbaka min tilltro till naturen!)

       Nu till det som denna bloggen utger sig för att handla om... pyssel. Dagens pyssel är en liten filtkatt med magnet i magen, som jag gjorde för några veckor sedan till min lillgubbe (som också är en sann djurvän...). Tanken är väl att det ska komma fler små djur så småningom att leka med på kylen, i väntan på att mamma och pappa fixat klart med mat, disk och sånt tråkigt. Katten är gjord i enbart återvunnet material (förutom sytråden)! Vilket gör mig lite mer stolt över den sneda och vinga skapelsen. Fleecetyget kommer från en poncholiknande filt... som jag fått, men aldrig riktigt använt, magneten är från en gammal semestersouvenir som gått sönder, rosetten är ett sånt där upphängningsband som suttit inuti en tröja, ni vet. Till och med mönstret är återanvänt!! Min mamma hade använt det och några andra djurmönster till något på 70-talet och nu hittade jag det i en sybok jag fått av henne.
       Nu ska jag njuta av en knäpptyst lägenhet och mitt eget sällskap ;). Lillsnutten däckade redan kvart i sju, av utmattning efter en fartfylld dag, och maken njuter av en rofylld spelkväll med några manliga bekanta ett par kvarter bort. Lyckan i hans blick när han gick var obeskrivlig... det finns inte lika mycket tid kvar att döda zombies på när man är småbarnspappa, så det är bäst att passa på... ;) Själv ska jag vara extra kvinnligt klyschig och äta praliner och titta på romantisk film! Ha en skön lördagskväll!

Jag gjorde så här: Ritade av mönstret på papper (går ju lika bra att göra helt eget), nålade fast mallen på tyget. Ritade konturerna m tunn tuschpenna och klippte ut två lika dana. Jag sydde ansiktet på fri hand vilket kanske syns... tips är att rita det tunnt och sedan sy i de linjerna. Sen nålade jag ihop fram och baksida och sydde... kaststygn?? (som tidigare påpekats i bloggen: mina sykunskaper är sämre än en femårings...) runt halva (på rätsidan) sen tog jag bort nålarna, klistrade fast magneten med starkt lim och sydde ihop resten. Rosett runt halsen med ett stygn i nacken... Klar!

C´est la vie...

Hoppas att ni har haft en superskön sommar!Det har jag i alla fall haft...emellanåt... eller ja, om jag ska vara helt ärlig har det varit en berg-och-dalbanetur mellan himelskt och helvetiskt: Jag har haft det underbart mysigt med lilla familjen; bilat längst västkusten, gjort småutflykter hemifrån, slappat i hemstadens gröna parker, träffat nära och kära och känt sanden mellan tårna på en och annan skånsk strand. Jag har också varit på akuten med fruktansvärda magsmärtor, fått vätska bakom livmodern, åter mött min värsta fiende endometriosen, varit orolig för att behöva sprätta upp buken igen, fått starka halvsövande värktabletter, blivit fullproppad med hormoner, haft dygnslånga migränattacker av hormonerna, missat roliga träffar och resmål på grund av migränattackerna... Med andra ord har jag fått känna att jag lever både på ont och gott...

       Nu kör jag i alla fall bloggen igen! Jag återkommer inom kort med mindre självömkan och mer pyssel (Det har jag faktiskt också hunnit med lite av :)!

Kramar!

En liten bit västkust

 

Myskläder och rufshår hela dagen!

Det var precis vad jag och lillkillen behövde! Vi har bara varit husliga, harmoniska, läst böcker och planterat om bebisplantor på balkongen. Gnällmamman och den envisa geten som bor här ibland, syntes inte till, och vi saknade inte dem det minsta ;) I bland glömmer man hur skönt det är att bara vara, helt utan planer.

       Burkarna, som jag svurit så mycket över, blev förresten klara häromdagen. Tapetseringen blev jag himla nöjd med, men locken och annat vitsprejat blev ingen hit direkt, trots att jag slipat och gjort om. Minsta locket gav jag upp på helt. Burken fick jag ändå användning av. Den pryder mitt badrumsskåp och håller reda på borstar, pudervippor, ögonpennor och annat sminkigt.

Älskar de här tapeterna från intrade!

Fullt ös medvetslös

Ligger som en död sill på soffan. Vart tog denna helgen vägen? Lördagen var en enda lång fest ;) Namngivningsfest för lilla sockersmulan Linnea på eftermiddagen och dubbelfest för svåger och svägerska på kvällen. Min energi tar slut ungefär lika snabbt som en ettårings nuförtiden, så innan jag ramlade ihop i en hög på golvet tog jag en övertrött lillgubbe under armen, vinkade hejdå till det rödnästa sällskapet, pussade storgubben (som fick stanna kvar och festa för oss båda) och körde hem. Skönt att ha körkort :) Dagens utmaning var vår överfulla källare. Vilken röra!!! Tyckte inte att det var så länge sedan vi röjde där... Vi som är så ordentliga...hrm... Det måste vara någon av grannarna som smyger dit på nätterna och stökar till ;) Lille J busade hemma hos farfar hela dagen och var lika färdig som vi när vi hämtade honom innan ikväll (farfar såg också rätt välrastad ut) :) Puh! Nästa helg får bli en riktig slapparhelg!

Kort till Linnea på hennes stora dag! Dubbelvikt kort i kraftigt papper. Stämpel från Magnolia, fast jag ritade dit ansiktet själv med vissa ändingar från orginalet eftersom vissa detaljer försvann när jag stämplade. Fjärilspunschen från Panduro har jag använt på massor av kort, jag vet att jag  har tjatat ut den, men jag älskar den! Vimplarna har jag klippt från lite olika pappersrester. Minns inte alls var jag köpt dem.