Jag vet...

Den här bloggen uppdateras allt för sällan. Men det är så mycket annat som händer just nu som stjäl min tid (och får den frivilligt med så klart). Jag är väldigt smickrad av att ni tittar in ändå, trots den höga tråkfaktorn här just nu... Tills jag har något roligare att erbjuda delar jag med mig av en liten sneak peak av mitt senaste projekt som aldrig tycks bli riktigt klart... Men nu återstår bara 1/3 sen får ni se mer...

Det var en gång en gammal sliten madrass...

Det var en gång ett gemensamt vardagsrum innan det förvandlades till möbelsnickeri...

Snor och fjärilar

Männen i mitt liv har kammat snedbena, tagit på sig finkläderna och gett sig av på festligheter. Jag surar, snorar och kränger choklad. 

      Detta är Tredje pajade helgen i rad!!! De två förra helgerna slog migränen knäskålarna av mig och jag låg helt däckad. På vardagarna har min kropp mirakulöst nog rest sig och pallrat sig i väg till jobbet som om inget hänt... Jag har glatt hängt på i hopp om att krafterna är tillbaka. Men icke!  

      Över telefon uteslöt husläkaren hormoniell påverkan och en rad märkliga sjukdomar och kom fram till att anledningen till att det känns som jag blir huggen med kniv i ögat 100 gånger i minuten är att... tamtadam..... gamle sege herr Bihåleinflammation har flyttat in igen! Välkommen tillbaka! Jag kände mig inte riktigt hel utan dig! Nu snortar jag därför åter kortison och snyter ut blobbor som ser ut att vara hämtade från vilken alienfilm som helst. Därför består denna bloggen för tillfället av 99% gnäll och 1% pyssel just nu... Hoppas på nya krafter och nytt pysselflow inom en snar framtid! Tillsvidare får ni hålla till godo med fjärilstavlan jag har varit på väg att göra i två år ungefär och som faktiskt blev klar att hängas upp i lille J´s rum denna veckan.

      Nu blir det chick flicks och halstabletter här hemma i bäddsoffan. Ha en god lördagskväll!!

Hej våren!

Jag bor i världens blåshål med ruggig kyla som går genom ben och märg. Allt är grått och jag vill helst gå i ide! Snälla låta solen titta fram och värma upp mig lite i alla fall!

Våren var är du??

Jag är inte sur, jag är bara lite soltörstande!

Ärlighet!

Tack för era sköna kommentarer i förra inlägget! Känns fint att höra att fler känner igen sig och har sett pysslandets mörka baksidor i vitögat ;) Tråkigt med folk som tittar nedlåtande när du är ärlig, Fröken Pyssel! Jag tycker faktiskt att det är en mänsklig rättighet att få vara en gnälleröv ibland. Livet är inte alltid en dans på en räkmacka liksom ;)

       Nåväl, till slut blev vi friska nog för att tycka att det var kul att pyssla lite tillsammans igen, jag och min lille prins. Så här blev resultatet:

 

I väntan på mirakelkur...

Ja jag vet inte riktigt vad doktorn ska hitta på med mig idag. Den här bihåleinflammationen vill liksom inte ge med sig. Har hört historier om att man kan behöva bli spolad, att inflammationen kan vandra upp i hjärnan, att det kan vara en tumör... brr och usch! Hoppas att det går över snart. I väntan på att få nya instruktioner från vårdcentralen går jag på inspirationsjakt bland favoritbloggar och deras favoritbloggar och deras favoritbloggars favorit... Ja ni fattar. Jag passar på att bara glo! Sånt hinner jag aldrig annars. Här är några härliga tips från några underbart kreativa människor:

Supersöta trä-gaffeldockor i härliga färger från Craft & Creativity. På sin underbara blogg beskriver hon hur man gör dem och var hon hämtat inspiration. 

Fantastiskt kreativa Fröken Pyssel med bloggen Pastill har gjort denna färgsprudlande förvaringsväskan.

Pysselpralinen som har så himla bra idéer, har återvinningspysslat en så här tjusig babyskallra men roliga flärpar

Aj!

Här ligger jag huvudstupa sidoläge med inflammerade bihålor och tycker synd om mig själv medan mina grabbar är ute på äventyr. Jag känner mig som en gammal boxare som fått för mycket stryk. Men det verkar i alla fall som om medicinen har börjat hjälpa lite för jag vill inte sova dygnet runt längre. I går kväll började jag till och med pyssla lite på sängkanten. Ett födelsedagskort till någon som fyller år väldigt snart... Ska fortsätta distrahera mig med det nu tänkte jag. 

Pysseldoktorn ordinerar: Tio Doxyferm, några nävar Alvedon och lite gammalt hederligt "klipp-å-klistra-pyssel" så är sjuklingen  snart på benenen igen!

En sann djurvän... med vissa undantag...

Jag tror att alla jag känner ser mig som en inbiten djurvän. Detta gäller även för småkryp! Jag flyttar på sniglar som ligger farligt till, vänder på skalbaggar som hamnat på rygg och när jag räddar min skrikande man från spindlar och harkrankar, dödar jag dem aldrig utan fångar dem försiktigt och släpper ut dem i naturen där de hör hemma... Det finns dock undantag från denna Gandhi-livsstil jag kör med! Ett av undantagen är getingar. Hittills har jag dock vägrat döda dem, men nu får det fanimig vara nog! I går när jag skulle lyfta bort en skrikande, trotsig liten J från cykelstället där han förälskat sig i, och börjat klättra upp på en stor, ranglig mormorscykel. På något osannolikt sätt blev jag samtidigt smyganfallen av ett randigt litet sattyg!! Den borrade in sig i mitt ringfinger. Av ren reflex, innan jag fattat vad smärtan berodde på, knöt jag näven och klämde fast det fruktansvärda krypet, som i raseri stack mig även i långfingret. Jag vrålade så att rutorna på gården skallrade och sömndruckna pensionärer hängde sig ut genom fönstren för att se vad som stod på. Getingen fastnade med taggen djupt in i mitt skinn. Jag skakade och viftade frenetiskt i panik och av smärta. Till slut lämnade den halva sin gump för att komma bort. Taggen fortsatte pulsera tills jag äntligen hittade något att dra ut den med. Mina fingrar har nu svullnat upp till dubbel storlek och gör extremt ont. Jag skriver med pekfingervals och gör en ofrivillig obscen gest med högerhanden eftersom jag inte kan böja långfingret. Skitsur försöker jag komma på ett enda argument för att man inte ska utrota dessa fruktansvärda insekter. Gör de verkligen någon nytta? Har de en viktig roll i någon näringskedja? Är de så vackra att man ska bemöda sig att spara dem just därför? Jag svarar nej på samtliga frågor! Det är väl inget skit å ha?! Samma resonemang passar för övrigt in på en av mina andra fiender: fästingen! (Biologer och andra insektsintresserade är välkomna att ge argument för dessa småkryps överlevnad! Jag vill gärna få tillbaka min tilltro till naturen!)

       Nu till det som denna bloggen utger sig för att handla om... pyssel. Dagens pyssel är en liten filtkatt med magnet i magen, som jag gjorde för några veckor sedan till min lillgubbe (som också är en sann djurvän...). Tanken är väl att det ska komma fler små djur så småningom att leka med på kylen, i väntan på att mamma och pappa fixat klart med mat, disk och sånt tråkigt. Katten är gjord i enbart återvunnet material (förutom sytråden)! Vilket gör mig lite mer stolt över den sneda och vinga skapelsen. Fleecetyget kommer från en poncholiknande filt... som jag fått, men aldrig riktigt använt, magneten är från en gammal semestersouvenir som gått sönder, rosetten är ett sånt där upphängningsband som suttit inuti en tröja, ni vet. Till och med mönstret är återanvänt!! Min mamma hade använt det och några andra djurmönster till något på 70-talet och nu hittade jag det i en sybok jag fått av henne.
       Nu ska jag njuta av en knäpptyst lägenhet och mitt eget sällskap ;). Lillsnutten däckade redan kvart i sju, av utmattning efter en fartfylld dag, och maken njuter av en rofylld spelkväll med några manliga bekanta ett par kvarter bort. Lyckan i hans blick när han gick var obeskrivlig... det finns inte lika mycket tid kvar att döda zombies på när man är småbarnspappa, så det är bäst att passa på... ;) Själv ska jag vara extra kvinnligt klyschig och äta praliner och titta på romantisk film! Ha en skön lördagskväll!

Jag gjorde så här: Ritade av mönstret på papper (går ju lika bra att göra helt eget), nålade fast mallen på tyget. Ritade konturerna m tunn tuschpenna och klippte ut två lika dana. Jag sydde ansiktet på fri hand vilket kanske syns... tips är att rita det tunnt och sedan sy i de linjerna. Sen nålade jag ihop fram och baksida och sydde... kaststygn?? (som tidigare påpekats i bloggen: mina sykunskaper är sämre än en femårings...) runt halva (på rätsidan) sen tog jag bort nålarna, klistrade fast magneten med starkt lim och sydde ihop resten. Rosett runt halsen med ett stygn i nacken... Klar!

C´est la vie...

Hoppas att ni har haft en superskön sommar!Det har jag i alla fall haft...emellanåt... eller ja, om jag ska vara helt ärlig har det varit en berg-och-dalbanetur mellan himelskt och helvetiskt: Jag har haft det underbart mysigt med lilla familjen; bilat längst västkusten, gjort småutflykter hemifrån, slappat i hemstadens gröna parker, träffat nära och kära och känt sanden mellan tårna på en och annan skånsk strand. Jag har också varit på akuten med fruktansvärda magsmärtor, fått vätska bakom livmodern, åter mött min värsta fiende endometriosen, varit orolig för att behöva sprätta upp buken igen, fått starka halvsövande värktabletter, blivit fullproppad med hormoner, haft dygnslånga migränattacker av hormonerna, missat roliga träffar och resmål på grund av migränattackerna... Med andra ord har jag fått känna att jag lever både på ont och gott...

       Nu kör jag i alla fall bloggen igen! Jag återkommer inom kort med mindre självömkan och mer pyssel (Det har jag faktiskt också hunnit med lite av :)!

Kramar!

En liten bit västkust

 

Sjuklingar

Förra veckan besökte jag och lille J barnen och mina kollegor på förskolan. Det är alltid lika trevligt! Tyvärr är det ett ganska giftigt ställe... I utbyte mot sällskapet får man ofta lite väl spännande gåvor med sig hem. Denna gången fick vi halsont och stackars lillsnutten fick dessutom 40 graders feber och höstblåsor på fotsulorna och runt munnen :( Nu efter fem dagar är vi i alla fall på benen igen! Igår fick jag dessutom pysslat lite på kvällen! Äntligen blev jag klar med decoupagelampan som stått halvfärdig i flera månader!

Egentligen skulle här stå något annat...

Skit!! Idag hade jag tänkt stoltsera med mina färdigpimpade burkar... allt är nämligen klart och i går kväll sprejade jag omsorgsfullt ett sista lager färg på locken. Det hade inte riktigt gått 36 timmar som det stod på burken, men jag tänkte att det var överdrivet lång torktid... Färgen krackelerade och locken är totalförstörda! Nu måste jag plocka fram sandpappren igen!!! De jag köpte förra gången jag sprejade. Då när jag lovade mig själv att inte sprejmåla på väldigt, väldigt länge ni vet... Åååh varför följer jag inte mina egna råd? Jag är ledsen, men detta blev ännu en evighetslång följetong, ännu ett gnälligt inlägg och ännu mindre pysselglädje.

      Bjuder i stället på ett tips på hur man gör små, ledsna gubbar med tandvärk, lite gladare (Vi var hos tandläkaren idag eftersom lille J har fått ett blåmärke INNE i munnen! Tandläkaren sa att vi fick kyla, ge rinnig mat och hålla ut så kommer tanden ut snart... eller ja... upp till några månader kunde det ta...) Vi har gjort iskalla smoothies! Varianten på bilderna består av frysta hallon, frysta blåbär, banan och mild naturell youghurt som blandats i mixern. Smaskens! Tio poäng fick den blandningen av både mamma och barn :-)

Gööött!! Slörp, slörp, slörp!

Redan slut?

Envis get och bröllopsdag

Jag har inte pysslat ett dugg sedan sist! En av andledningarna är att jag rensat och sorterat i skåp och lådor. En annan anledning är att lille J är väldigt livlig just nu och jag är väldigt trött (mild omskrivning av: ungen är envis som en gammal get, med skitjobbiga utbrott, som suger all energi ur mig...). "Ledig" tid spenderar jag i djup dvala eller utslagen på soffan, slötittandes på halvroliga serier med en skoltrött, högljutt snarkande, man slingrad runt mig. Konstigt nog älskar jag min familj ändå och skulle inte vilja byta ut grabbarna mot något annat i hela världen ;)

       I dag har jag och min store älskling varit gifta i två år!! Fattar inte var tiden tar vägen... I helgen lämnade vi därför över lillsnuttis till mormor, morfar och morbror R i ett dygn för att unna oss lite välbehövligt parmys. I min fantasi hade jag sett oss ligga och slappa i en skön bubbelpool, mumsandes på exotisk frukt och sen få massage på något litet romantiskt spa... I stället var det bilen som åkte på spa och kom hem med en räkning på elva tusen kronor!!! Fattiga som kyrkråttor firade vi istället våra två år, på tonåringars vis, med hamburgare och bio (vi hade gratisbiljetter som tur var!). Min man sa "det viktigaste är att vi är tillsammans" och jag kunde inte annat än att hålla med :) 

Ute och rastar min lille get ;)

     

Brickan är helt färdig och jag med...

Jag ligger pall sedan några dagar tillbaka med en mystisk ryggskada. Antar att jag har sträckt mig eller fått en låsning i ryggraden. Som tur var så var sjukgymnasten så snäll att hon lyckades uppfinna en extra tid till mig i morgon så jag får komma till lite fortare. Jag och lille J har försökt fördriva tiden så gott det går med en mamma som ligger platt på mattan och en ettåring som tycker att det är trist att vara inomhus när man lärt sig att gå i skor och vill upptäcka världen där utanför. Pappa J har i alla fall slutat tidigare varje dag och tagit med bustrollet ut när han vaknat från sin vila, så att jag kan få ligga och vila och plågas ifred. Igår tvättade min man mitt hår eftersom jag inte kan röra armarna över huvudet utan att skulderbladen slits av... Det är så synd om mig! Men jag har insett att jag faktiskt har en ganska fin man i alla fall :)

       Nåväl, jag hade inte bara tänkt gnälla idag. Jag ville också stoltsera med att jag gjort klart ett av mina drygaste projekt. Plåtbrickan! Tror inte att jag är gjord för att sprutlackera saker, så det kommer ta ett tag innan jag förmår mig att ta fram sprejburken igen. Men jag gjorde klart detta projektet i alla fall, så jag tycker att jag är väl värd en liten applåd ;)

Bricka från senare delen av 80-talet, i nya kläder bestående av blank vit sprejfärg, tapeten Pip wallpaper från Intrade och decoupagelim.

      

 

Öronvärk, yrsel och pepparkakskort

"Vi har för närvarande ovanligt långa köer var god ring senare"... Vårdcentralen en måndag är ingen hit. Har haft skitjobbig yrsel hela julhelgen och nu även smärta i örat. Har redan skrämt upp mig själv till svimningsgränsen och är säker på att jag har en tumör på balansnerven eller nåt. Mannen lugnar med att det säkert bara är några kristaller som lossnat... Känner mig som en skröplig gammal tant och vill bara sitta stilla i soffan och kolla på dåliga repriser på tv. Tur att Store J kan plugga hemma så att han kan avlasta mig och aktivera lille vildingen emellanåt. Eller snarare tvärt om: bli aktiverad av lille vildingen ;)

      Nog gnällt nu! Jag har faktiskt pysslat lite. Senast ut var ett födelsedagskort till lille J´s farbror som fyllt år. Influerad av pepparkaksbaket gjorde jag gubben och hjärtat med hjälp av pepparkaksformar. Fjärilarna gjorde jag med min favoritstans just nu från Panduro. Presentpappret är från Lagerhaus.

Utmattning och ny julstjärna

Ursäkta min slappa inställning till bloggandet den sista tiden. Ärligt talat är jag helt slut om dagarna eftersom bebben klättrar överallt och är mer våglig än vad hans lilla kropp tål. Det kommer lyckliga små pip när han hittat ett nytt ställe att erövra eller ställa sig upp mot. Kul att hans självförtroende är på topp... men väldigt läskigt för mamma och pappa. Eftersom jag springer omkring hela dagarna och agerar skyddsnät, är jag så utmattad att jag oftast däckar så fort bebben drar sin första snarkning efter lunch. Att snuggla ihop mig med mannen i soffan och titta på Grey´s anatomy är det enda jag har lust med på kvällarna. Allt annat får alltså komma på andra plats efter grabbarna mina just nu. Jag har dock hunnit pynta lite. Men insåg ganska snart att det mesta pyntet varken passar ihop med nya lägenheten eller med nya "färgtemat" :( ... Kanske blir det lite egenpysslat krimskrams, vem vet... Decoupagelampan är nästan färdig, men irriterande nog tog limmet slut när jag pysslade som bäst. Har funderat på att ta mig till Panduro och köpa nytt men tanken på att ploga mig genom snön med barnvagnen till andra sidan stan har inte känts så lockande. Oj, vad mycket gnäll det blev idag... Snö KAN vara mysigt med, när man själv kan välja hur länge och var man ska promenera. Till exempel igår när gråpäronen (som min mamma och pappa numera kallar sig :)) och min bror hälsade på oss och vi promenerade i en vacker park i vinterskrud. Då kan jag faktiskt tycka om vintern! 
      En sak som jag är rätt nöjd med i alla fall är min nya julstjärna från Indiska. Lila och fin! Väldigt mysig live men ser otroligt dyster ut på foto. Ni får helt enkelt tänka er in i hur mysigt vårt sovrum börjar bli!