Hej våren!

Jag bor i världens blåshål med ruggig kyla som går genom ben och märg. Allt är grått och jag vill helst gå i ide! Snälla låta solen titta fram och värma upp mig lite i alla fall!

Våren var är du??

Jag är inte sur, jag är bara lite soltörstande!

Ljuva dagar i solen

Påsken har varit fantastiskt skön med slottsfika och får-klappning tillsammans med lille J och hans söta morbror, påsklunch hos svärfar och bonussvärmor, skogsutflykt m.m. Mannen min tog dessutom totalt pluggledigt i två dagar för att bara hänga med oss. Ovanligt och mysigt (kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot hans examensdag i juni, så att vi äntligen får ha honom för oss själva :) ) 

       På utflykten i bokskogen tog jag riktigt krispigt gröna vårbilder som ska förstoras så småningom och hängas upp här hemma. Här kommer några av dem:

Klagosång och pysselstiltje

Pensionärer alltså!! Jag säger bara Ooooh my goood! På väg till ICA Maxi i förmiddags tänkte jag: "Vad duktig jag är som kom i väg så tidigt. Det kan inte finnas en bättre tid att storhandla på! Jag och lille godingen kommer att kunna strosa omkring i lugn och ro utan att trängas".  Ha ha! Jag kunde inte haft mer fel! Redan på parkeringen kände jag den hårda stämningen. Jag råkade då ställa min bil för nära en annan bil. Precis när jag skulle ta ut lille J hörde jag ett tjatter som inte var av denna värld! När jag tittade upp fick jag se två vithåriga individer som såg ut att vilja flå mig levande. Gubben svingade sin käpp i luften och i samma stund som gumman skulle göra ett utfall, insåg jag mitt misstag. Jag slängde mig ursäktande in bakom ratten och flyttade bilen några centimeter. Jag fick godkänt av gubben och kunde komma igång med shoppingen. När vi kom in vimlade det av gråhåriga typer. Jag blev armbågad flertalet gånger, knuffades bort från fiskdisken och de bästa råvarorna var plockade för längesedan. Överallt hängde stora läskiga pensionärsgäng som delade med sig av köttiga sjukdomshistorier och operationsbeskrivningar som skulle få den mest hängivne Grey´s anatomy-tittaren att svimma av äckel . Inte förrän vi hamnade vid blöjor och barnmat kunde jag och bebben andas ut och varva ner. Visst, när de är en och en kan pensionärer vara söta och snälla, men i gäng... usch! Vilken pärs! ; )

       Nu ligger jag och tar igen mig medan mannen och lillkillen leker. Jag fick inte vilat ut när vi kom hem från affären heller, eftersom lille J vägrade sova middag... Åh det är så synd om mig i dag!!

       Jag vet att det har varit väldigt mycket babbel och extremt lite pyssel på sistone (när jag väl har skrivit något alls) men jag har lagt det mesta av mina lediga stunder på att lösa uppgifter till fotokursen. Inte alls så enkelt som jag hoppats... Nu senast var det olika skärpedjup och jag får inte till det riktigt. Lyckades få det att funka på några foton igår när vi vandrade runt i parken jag och bebben. Men på närmare håll är det stört omöjligt. Men men... Jag får nog ta en paus från det och pyssla lite med mina halvfärdiga projekt istället för att få ny energi till att fortsätta öva mina fotokunskaper.

Glasögonrevolutionen

Igår hämtades brillorna som ska revolutionera min vardag! Det kan visst ta några dagar innan man slutar känna sig som en fyllekaja på kryssning. Men över det hela känns det som att det kommer bli bra. När jag tar av mig dem nu, inser jag hur dåligt jag ser. När jag har dem på kan jag nästan se vad grannen rakt över äter till kvällsmat (inte för att jag hade sett fram emot att kunna spionera på mina grannar men... när man kan se kan man liksom inte låta bli... ;) ) Ser också fram emot att kunna se vad jag pysslar med utan att kisa så att jag får huvudvärk. Det är progressiva glasögon, som ni kanske redan anar. Ungdomsprogressiva kallas det visst... Det känns ju skönt för det gör att jag inte alls känner mig som en gammal tant (extremt ljug).

      Annars har veckan gått i raketfart. Varje ledig stund har jag försökt bemästra de manuella inställningarna på min kamera. Det gick åt skogen men jag kom på en massa nya svordomar. Får fråga kursledaren nästa vecka varför jag inte lyckades. Min store J är snäll och säger att det säkert är fel på kameran och inte på mig...

      Resten av tiden har gått åt till gåträning. Vi har klappat händerna så att vi är ömma i handflatorna. Denna veckan har lille J på allvar fattat att det går att ta sig fram på annat sätt än med kryp. Mycket läskigt men spännande tolkar jag de förtjusta utropen som :) Extra inspirerad blev han när vännerna M & E var här och lekte med oss härom dagen. Stora treåringen E är sååå häftig. Klart man vill kunna gå, springa och hoppa som han kan!

      Nu låter det som om mina grabbar vaknat från sin eftermiddagsdvala. Dags för en skön parkpromenad! Trevlig helg på er!!

Skräckinjagande ugglor, uppmuntrande fika och frisk luft

Igår kom kära vännen M hit och skämde bort mig med fika. Verkligen mysigt och uppmuntrande! Högst skrattade jag när hon berättade om sonen som hamnat i spökåldern, men inte är rädd för monster och sånt hittepå trams utan det läskigaste han vet är ugglor. hihihi! Det är ugglor i lekrummet, under sängen och överallt i skrymslen och vrår. 
      Idag var jag och lille J i parken och luftade våra snoriga näsor och njöt av det fina vädret. Eller ja... lille J somnade sött så fort han såg de vajande trädkronorna men jag njöt av höstsolen. Premiärtestade min nya fina kamera som jag fick av underbare mannen i födelsedagspresent. Glömde helt bort tiden så kul jag hade med alla nya funktioner och telezoom!
     

Sensommar möter...

...sprakande höst