Måndagsbestyr

Tur att helgen bjudit på trevliga, energigivande saker som middag med några vänner och söndagsfika med andra vänner, för idag har jag och bebben ödslat massor av energi på tråkiga saker. Det har varit allt från bankbesök (gamla banken vägrar acceptera att vårt förhållande är slut trots att jag skrev ett avskedsbrev för över ett år sedan) till storhandling (lille J fick scanna varorna för att hålla modet uppe). När mannen sedan tog över bebisunderhållningen sov jag som en stock i en och en halv timme. Sen drog jag mig motvilligt ur sängen och cyklade, blek som en zombie, till glasögonaffären. Där gjorde jag det läskigaste valet på länge... Från och med näst, nästa fredag kommer jag att kika ut genom tjocka Chanelbågar.

      Annars har jag använt mitt nyaste traderakap: lamineringsmaskinen! Hur klarade man sig innan laminatorn uppfanns?? ; ) Jag har gjort ett minigalleri med djurbilder till lille J. De sitter i ögonhöjd och han kan pilla på, slicka på och pussa på bilderna hur mycket som helst utan att de går sönder! Några smakprov:

 

            

Dopinbjudningar skickade

Vi har skickat ut inbjudningskort till lille J´s dop. Designade av bebben själv med fingerfärg på pyttekort med pyttekuvert. Nu återstår bara lite dekorationsskapande och buffébeställning.

Kategoriseringsfas och lerbollar

Vår lilla snuttebebis har varit fruktansvärt gnällig, ilsken och klängig senaste veckan. Eftersom det inte verkar vara tandsprickning misstänkte jag att det var någon ny utvecklingsfas på gång. Friskade upp min småbarnspedagogik och fick reda på att det är dags för kategoriseringsfasen. Bland annat provas hela spektrat av känslor (no shit! Här snackar vi drama queen de luxe!). Enligt instruktionsboken ska man uppmärksamma och ge feedback men ändå visa att man förstår att det inte alltid är på riktigt eller nåt sånt. Verkar som vi är på rätt spår för det mesta i alla fall, men det är ju alltid skönt med lite stöttning. Helt enligt moder naturs plan har lillkillen en förkärlek till att kladda och studera saker noggrant just nu. Det går bland annat inte att äta om man inte får gosa ner händerna i maten. Helt okej för mig bara han mår bra och utvecklas (inte så jobbigt med en geggig bebis hemma som på jobbet med flera geggiga förskolebarn som ska äta enligt tidsplanen ;-)). Mannen däremot våndas och får kalla kårar när han är hemma vid matdags, hehe... äsch han måste härdas lite...

      Idag fick jag i alla fall vila mina ömmande öron efter att ha kommit på den geniala idén att leka med lera. Mycket uppskattat av den yngre generationen! Man fick klämma, dra i sönder och leka "hämta lerbollar" med mamma cirka 1000 gånger när kluttarna dunsade i golvet. Vad gör man inte för att få se en lycklig bebis?!