Min stora bebis

I förrgår fyllde lille bebben 1 år!!! Det blev stort kalas hemma hos min mans storasyster som var så söt och lånade ut sitt hus för att vi skulle få plats med våra familjer. Dessutom fixade hon och donade och avlastade oss rejält! Vi serverade kakor och tårta som JAG hade bakat! Annars är det min stora älskling som står för allt i matväg när vi har gäster, men dagen till ära la jag prestationsångesten åt sidan och skapade några, enligt mig själv, riktiga mästerverk. Som vanligt var lillkillen familjens bäste minglare. Han hann snacka och mysa med alla sina 17 gäster och njöt av att få vara i centrum.

      Jag blir supersentimental och gråtig när jag tänker på att det redan gått ett år sedan vi fick hålla honom för första gången, så pytteliten och ömtålig. Jag misstänker att jag kommer att bli lika blödig som min egen mamma och gråta till "den blomstertid nu kommer" varje år på skolavslutningen ;) 

      Vilka regler gäller nu då? Är lilla sötnosen mitt barn och inte min bebis längre nu när han blivit ett? Var går gränsen? Jag kallade i och för sig vår hund "min lilla bebis" även när han blev stor och vägde mer än mig själv... kanske kör jag samma princip med lille J ;) När pappa J diskuterar med lille J om det brukar han säga "Jag bryr mig inte hur gammal du är, du kommer alltid vara pappas lilla älskling. När du ska ut med dina kompisar och tycker att du är hur cool som helst då kommer jag ändå kalla dig pappas lilla älskling. Ja det kommer jag!" Lille J jollrar tillbaka, skrattar medhållande och har ingen aning vad det är han har gått med på.

       Nu låter det som om lillkillen vaknat ur sin förmiddagsdvala. Dags för fruktstund och fixa lite på balkongen inför våren innan vi beger oss ut! Hoppas att ni får en lika härligt solig dag som vi!

Min version av "Moster Lenas tårta" från Leilas "a piece of cake" Foto: Morbror R

Insnöade men räddade av lussekatter

På förmiddagen tänkte vi åka förbi mannens syster och låna en borr, så att vi äntligen kan få sätta upp lite saker här hemma. Det visade sig att snön runt bilen var knähög!! Dumma skåningar som vi är, har vi inte riktigt hunnit med klimatförändringarna och äger ingen skyffel. Snälla svågern kom hit med borren istället. En skyffel fick vi också låna så att vi kan skotta loss ur snödrivorna i morgon när det vankas födelsedagskalas hos dem.

      Nu sitter jag här och gottar mig med lussekatter medan mannen och bebben leker. Första riktigt lediga stunden på flera veckor. Store J tog pluggpaus idag äntligen. Det behövde vi alla tre. Har till och med hunnit med hemmayoga och plocka ögonbrynen (drömde i natt att brynen vuxit ihop till ett enda hårsträck över ögonen. Tänkte att det var mitt undermedvetna som tyckte att det var dags att ansa...).

      Nej, nu ska jag mysa med min fina lilla familj. Ska bara kränga en sista lussebullen först... eller näst sista... svårt att sluta. Mannen min gör helt fantastiska lussekatter! Stora, fluffiga och lagom söta. Han stod i går kväll och bakade och lagade smarrig kycklinggryta samtidigt. Jag är imponerad av hans simultankapacitet. Jag hade aldrig klarat det. Han måste varit en rejäl, gammeldags, bullbakande bondmora i sitt förra liv.

Aggressivt brödbak

Vaknade med en handled som var dubbelt så stor som den andra. Undrar om den är stukad? Kan man stuka händerna när man bakar? Jag som härstammar från flera generationers bondmoror... Pinsamt! Det blev i alla fall fyra fluffiga, härliga bröd när jag kände att jag klättrade på väggarna i går kväll och behövde något att pyssla med. Jag vill passa på att tacka den gamla kära spisen från 1960 för att den pallade med ännu ett brödbak... Det blir svårt att göra sig av med den gamla godingen vid framtida renovering.

      Receptet är enklast möjliga från rutiga kokboken, även kallad köksbiblen.