Måndagsbestyr

Tur att helgen bjudit på trevliga, energigivande saker som middag med några vänner och söndagsfika med andra vänner, för idag har jag och bebben ödslat massor av energi på tråkiga saker. Det har varit allt från bankbesök (gamla banken vägrar acceptera att vårt förhållande är slut trots att jag skrev ett avskedsbrev för över ett år sedan) till storhandling (lille J fick scanna varorna för att hålla modet uppe). När mannen sedan tog över bebisunderhållningen sov jag som en stock i en och en halv timme. Sen drog jag mig motvilligt ur sängen och cyklade, blek som en zombie, till glasögonaffären. Där gjorde jag det läskigaste valet på länge... Från och med näst, nästa fredag kommer jag att kika ut genom tjocka Chanelbågar.

      Annars har jag använt mitt nyaste traderakap: lamineringsmaskinen! Hur klarade man sig innan laminatorn uppfanns?? ; ) Jag har gjort ett minigalleri med djurbilder till lille J. De sitter i ögonhöjd och han kan pilla på, slicka på och pussa på bilderna hur mycket som helst utan att de går sönder! Några smakprov:

 

            

Våren när kommer du?

Bild lånad från underbara Blomsterverkstad

Trött, tröttare, tröttast och seg, segare, segast! Det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt just nu. Jag känner mig inte det minsta kreativ och vill helst bara dega i mysbrallor hela dagarna. Kanske är det för att snön kom tillbaka och krossade mina fantasier om att våren snart är här? Nu är det i och för sig mest fulsnö kvar i fläckiga partier, men det gör det inte bättre. Jag har tvingat mig ut på en del upplyftande uppdrag och fått trevligt besök dock. Jag och bebbe lilla åkte till Vellingeblomman för att få uppleva lite grönska och vårkänslor. Vi strosade omkring i lugn och ro. Valde bland vårblommorna och tittade nära på påskpynt i starka färger. Lille J blev helt betuttad när vi sen upptäckte att de  hade inhägnader med RIKTIGA djur. Små söta marsvin och kaniner. Vi stod hur länge som helst och tittade på de gulliga djuren som mumsade hö och slappade i sina små hus. 
      I torsdags kom bror min på "gudfars-middag". Store söte J lagade lax med pestotäcke som jag älskar. Den njöt vi av med skygglappar för ögonen i vårt pyttelilla, relativt välstädade kök, eftersom resten av lägenheten fortfarande ser ut som  ett bombnedslag. Men det har faktiskt gjorts en del framsteg i möbleringsfrågan så snart ska det nog bli ordning på torpet! Härom kvällen när jag kom hem efter ännu en fruktlös glasögonspaning (jag har svårt att acceptera att jag ska bli glasögonorm på heltid och står mest framför butikspeglarna och fnissar åt mig själv. Kommer jag någonsin känna mig annat än utklädd?) hade nämligen min fina man löst byråproblemet och vitrinskåpskatastrofen som orsakat kaoset här hemma!! Visst, det känns väldigt compact living, men det blev ändå rätt mysigt och mer organiserat än vi haft ända sedan vi flyttade in för ett år sedan. 

Vardagslyx och sprejfärg

I måndags unnade jag och min fina vän M oss lite vardagslyx. Vi började med ändlöst babbel över tallrikar med god grekisk mat. Sen promenerade vi några kvarter för ett mysigt biobesök. 

      När ljuset dämpades i biosalongen viskade M att vi nog stank rejält efter besöket i grekiska köket. Jag flinade mätt och nöjt. Sen satt vi och andades vitlöksånga över ett gäng fjortisar som fnissade frenetiskt varje gång Jake Gyllenhaals nakna rumpa dök upp på filmduken. Filmen vi såg var "Love and other drugs". Vi enades om att det var en helt okej film, trots att Pfizer-loggan var med i princip varje scen och sen satt som fastnaglad på näthinnan flera timmar efteråt.
      På pysselfronten har det inte hänt så värst mycket. Jag har sprejat, slipat bort, sprejat lite mer, hittat nya saker att spreja och projektet verkar aldrig bli klart. Färgen börjar ta slut och jag är rätt trött på det hela. Här kommer en liten sneak peak på sakerna som de ser ut just nu. Förutom brickan från Emaus som regnet pajade och jag fick slipa ner igen, fick jag en spegel med guldram i äkta plast av min bonussvärmor som jag håller på att förvandla:

 

Fantastisk föreläsning och husesyn

I går var jag och mamman min på föreläsning med Patricia Tudor Sandahl. Vilken otroligt klok kvinna! Sammanlagt pratade hon nog i cirka en och en halv timme och jag missade inte ett ord. Mycket fängslande och givande! Tacksam för att Johanneskyrkan här i stan hade ordnat så bra! Det var till och med gratis!! 

      I lördags var vi och hälsade på fina vännerna M & B i deras nyköpta lägenhet. En genomgående, ljus och luftig trea på 80 kvadrat med stor potential som mäklarna nog skulle uttryckt det ; ). Golv höll på att fixas och en vägg i bebisrummet hade tapetserat med superfin tapet. (blev lite sugen på att härmas... ska försöka hitta den på nätet för den var väl värd att visas upp). När vi skulle ge oss av till husesynsfikat (halvt försenade som vanligt...) insåg jag dock att jag inte gjort klart inflyttningskortet jag hade förberett och fick pyssla ihop ett annat i raketfart. På vägen till vännerna slängde jag mig av bilen vid en blomsteraffär och köpte en rolig växt, som egentligen skulle inhandlats dagen innan men, men... Med tanke på stressnivån och tidspressen blev jag faktiskt ändå ganska nöjd med kortet (förutom att bokstäverna går ihop. Min man fattade inte ens vad det skulle stå..).

I bland blir jag så trött på mig själv

Det har inte blivit något bloggande på ett tag. Inget pysslande heller. Eller jo jag har skräpat ner hela balkongen med halvfärdiga vitsprejade grejer men inget som är på väg att bli klart, eftersom jag helt plötsligt kom på den geniala idén att vi skulle organisera om här hemma.  Jag hade hittat IKEAS stora Hemnesbyrå 900 kr billigare på blocket. Som jag letat! Äntligen hann jag svara först på annonsen och fick den till ett riktigt bra pris! Jag la därför ut våra garderober på samma annonssida för att få plats med byrån. Eftersom att jag är så bra på att gå på känsla (hrm...)så måttade jag inte den enda lilla väggyta vi hade kvar i hela lägenheten, utan antog att garderoberna lätt skulle ge plats åt den eftertraktade byrån. Mannen och hans vän skickades med bilen för att hämta den supertunga byrån. De slet sina kroppar sönder och samman för min skull. Så fint! Min sötnos sa: det ska bli skönt när allt kommer på plats! Jag sa: vi tömmer bokhyllorna och säljer dem med, och ställer upp böckerna vi inte tittar i på vinden, och tar ner det hemmabyggda 10000-kilosskåpet tills vi hittar ett fint vintageskåp att ha det nödvändigaste i. Så behöver vi inte vara oroliga att lille J ska få bokhyllorna på sig när han hänger sig fast vid hyllplanen och öppnar och smäller igen glasdörrarna. Det argumentet kunde mannen inte stå emot. Alla böcker packades ner i lådor och står nu över hela vardagsrumsgolvet tillsammans med sopsäckarna med våra kläder i. Garderoberna hämtades i dag av två rejäla arabiska kvinnor som monterade ner hela rasket i en handvändning och bar ut dem över hela gården och ner för vägen till sin bil. Jag blev enormt imponerad! Sen gick jag och njöt i förtid över hur fint det skulle bli här hemma. Sovrummet så luftigt, vitt och fräscht och vardagsrummet nästan klart. I smyg räckte jag finger åt jantelagen och prisade mig själv för min fingertoppskänsla både vad det gällde affärer och stil. För att inte snacka om mitt organisationssinne! Det här skulle lösa allt! Exakt en timme senare fick min hybris sig en rejäl käftsmäll och sprang iväg med svansen mellan benen... Mastodontbyrån var ungefär 10 cm för stor och tog upp en bit av dörröppningen till sovrummet så att man inte kunde stänga dörren. Jag svor mig blå, store J fräste och lille J höll krampaktigt tag i sin felplacerade säng och storbölade. Åååh vad allt ska klydda! Ja jag vet, vad JAG ska klydda. Nu står byrån vardagsrummet där den trängt in matsalsbordet och alla stolarna mot väggen. Vitrinskåpen som ska säljas (eller hur gör vi nu med det??) står huller om buller i sovrummet och lutar hotfullt mot min sängplats... De fick inte plats i vardagsrummet när byrån kom. Soffan som är fylld med ömtåliga kavajer, nysrykta skortor och några klänningar, står inklämd bredvid det massiva hemmabygget till skåp (som inte på något sätt passar ihop med resten). Vardagsrumsgolvet är fortfarande fullt med sopsäckar och boklådor. Jag blir så trött att jag skulle kunna lägga mig i en av skräphögarna och däcka av ilska och utmattning... Trevlig helg!

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket... eller förståndet       Foto: ikea.se

Avskedsfika och vindsröjning

Denna helgen har faktiskt mest gått i mysets tecken, även om vi hunnit med ett och annat viktigt. I dag var en av lille J´s fastrar här på hejdå-fika. Hon flyttar långt, långt bort och vi kommer bara se henne på Skype de kommande 13 månaderna. Vi hade gjort ett litet kit mot hemlängtan till henne med svenskt godis, knäckebröd, vykort från hemstaden, foto på lillkillen med mera. Hoppas att hon får det riktigt bra där borta (och inte skryter för mycket om den konstanta värmen i nya landet...Brrr det är ju iskallt igen! Vart tog våren vägen?)

      Jag och store J har också hunnit med att röja på vinden under eftermiddagen och kvällen. Lille J var hos farmor och levde loppan. Vad mycket vi fick gjort! Man blir sjukt effektivt när man inte samtidigt måste rädda lille galningen från allehanda våghalsiga upptåg samtidigt (bulan har lagt sig och den totalt orädda bebben är tillbaka, uppskruvad på max...)

      Nu, huvudstupa sidoläge i soffan, omfamnad av älskade mannen. Vi får se om vi hittar något lika sevärt som serien Borgen som vi njutit ifatt oss på, på SVT play. Rekommenderas varmt! Jag längtar redan till onsdag när nästa avsnitt sänds! Danskarna kan! 

Foto: www.svt.se

Fint frieri och farliga fiskar

I går kom söta vännen J hit och åt (halvfryst) prinsesstårta med oss. När jag gnällt färdigt om förkylningar, sömnstörningar och annat upplyftande berättade hon att hon förlovat sig! Hennes stora kärlek hade överraskat med vackert frieri och välplanerad uppvaktning. Underbart! Bra jobbat herr J!! Stort grattis!!

      Efter nästan en hel veckas rälig förkylning börjar vi återfå kraften här hemma. Jag och baby J behövde ha lite stillsamt kul så vi begav oss till slottet för en favorit i repris -Fiskspaning! Det var roligt. I alla fall fram tills vi satt och förundrades av en läskig fisk och lille gubben slängde sig ur mitt knä av upphetsning. Han dunkade skallen i stengolvet innan min reaktionsförmåga ens slagits på. Jag kände mig som världens hemskaste mamma och ville storgråta lika mycket som bebben. Hela eftermiddagen har jag sedan ältat hur mycket skallskador han kommer få av min klumpighet. Jag har synat honom så ingående att han verkar tro att jag tappat förståndet. Nu har pappa J kommit hem och jag har tagit lite välbehövligt time-out och lille J får så mycket bus att han glömmer sin röda bula.  

Bukett från en av de vackraste dagarna i mitt liv: när min älskade J blev "min på riktigt" i maj 2009                      Foto: Max Holmgberg

Loppisbrickans nya kläder

I går kväll sprutade jag vit färg på denna halvskavda tiokronorsbrickan som jag hittade på Emaus. Var så himla nöjd med att ha kommit igång med projektet som legat och lockat ett tag. Jag gläntade lite på fönstren på balkongen så att det skulle bli cirkulation. Visst det regnade lite, men det kom inte in på balkongen där brickan låg blank och fin. Trodde jag... Mot natten blåste det upp till orkanstyrka och regndropparna snirklade sig in på vår inglasade balkong och pajade mitt projekt helt! Jag blir så irriterad!!! Nu undrar jag om det är lönt att försöka spreja över eller om det är dömt att misslyckas...  : (  

Dopgästerna tvingades till pyssel

Eller ja, det var inte så svårt att tvinga dem. Jag hade förberett så att gästerna skulle göra en minnestavla till lille bebben. Alla vänner och familjemedlemmar geggade glatt ner sina tummar med färg och gjorde avtryck på ett stort vitt papper. Därefter skulle de måla sig själva som tummefigurer och skriva namn. Till slut hade vi en tavla med alla som firat lille J´s dag! Det blev riktigt lyckat!

Dopet

I söndags var det så äntligen dags att låta prästen plaska heligt vatten på lille J! Vår sötnos var på underbart humör (som vanligt när han får vara festens stjärna ;-)... äh han är rätt underbar för det mesta faktiskt.) Vi hade med några leksaker i fall han skulle tappa tålamodet, men han verkade trivas riktigt bra. Lille godingen vinkade till "publiken", klappade i händerna när prästen hade pratat, gjorde handpåläggning på prästen när hon gjorde så på honom (han brukar ta seden dit han kommer, så jag antar att han tänkte att det var prästers sätt att umgås på...). Sen "promenerade" han världsvant några steg fram och tillbaka i sina fina lackskor (hängandes i en dubbelvikt mammas armar... min rygg längtar tills han kan gå själv...) 

      Festen efteråt med familj och vänner blev lyckad! Väl värd all planering och pyssel! Vi hade supertrevligt och det verkade faktiskt gästerna också ha. Jag hade verkligen planerat att ta foton på vår dukning och pyntning men det blev bara inte så. Dagen innan var klockan mycket när vi väl fick komma in och duka och dopdagen var för pirrig och vi var ute i sista minuten som vanligt så där blev det inte något finfotande för min del. Men här kommer en bild med efterkonstruktion av hur dukningen såg ut. Tänk er cirka 35 grodor med placeringsskyltar och små ljuskoppar intill gröna växter på sju runda bord. Från vägglamporna hängde stora klasar med gröna och vita ballonger.