Dopet

I söndags var det så äntligen dags att låta prästen plaska heligt vatten på lille J! Vår sötnos var på underbart humör (som vanligt när han får vara festens stjärna ;-)... äh han är rätt underbar för det mesta faktiskt.) Vi hade med några leksaker i fall han skulle tappa tålamodet, men han verkade trivas riktigt bra. Lille godingen vinkade till "publiken", klappade i händerna när prästen hade pratat, gjorde handpåläggning på prästen när hon gjorde så på honom (han brukar ta seden dit han kommer, så jag antar att han tänkte att det var prästers sätt att umgås på...). Sen "promenerade" han världsvant några steg fram och tillbaka i sina fina lackskor (hängandes i en dubbelvikt mammas armar... min rygg längtar tills han kan gå själv...) 

      Festen efteråt med familj och vänner blev lyckad! Väl värd all planering och pyssel! Vi hade supertrevligt och det verkade faktiskt gästerna också ha. Jag hade verkligen planerat att ta foton på vår dukning och pyntning men det blev bara inte så. Dagen innan var klockan mycket när vi väl fick komma in och duka och dopdagen var för pirrig och vi var ute i sista minuten som vanligt så där blev det inte något finfotande för min del. Men här kommer en bild med efterkonstruktion av hur dukningen såg ut. Tänk er cirka 35 grodor med placeringsskyltar och små ljuskoppar intill gröna växter på sju runda bord. Från vägglamporna hängde stora klasar med gröna och vita ballonger.