Med bihålorna fulla med kortison började jag friskna till och sen rusade dagarna plötsligt förbi som vanligt: Ett litet kalas, den första jobbintervjun på fem år, en spontan fika med vänner och en massa vardagssysslor. Inte mycket pysslat förutom två halvfärdiga gardinlängder och några streckgubbar med lillprinsen. Kanske hinner jag sätta mina pysselkliande fingrar i något senare idag, när min stackars överarbetade man kommit hem och jag är klar med "operation skåpsrensning". Just nu städar jag "pysselförrådet" till lille J´s förtjusning... Jag sorterar sakerna i nya plastlådor och han plockar upp dem igen. Snabbare än stans mest drillade ficktjuvar är han. Vips är han inne på sitt rum med en ny skatt och jag hör små uppspelta "ooooh!" "waw!" (=wow!) . Han har fått en egen låda med ofarliga och oömma saker att plocka med, men det är liksom inte lika förbjudet kul. Efter några incidenter med klister, glitter och guldpenna övar vi nu på att fråga först... Så ärligt talat har det inte blivit så mycket städat och sorterat. Men vi har kul i alla fall :)
Härligt födelsedagskort. Tur att du kunde göra något alls när du låg med baciller i bihålorna. Jag hade det för ett antal år sedan och det var det mest envisa jag drabbats av faktiskt. Höll i sig i sex månader. De knäckte näsbenet (inuti) två gånger och vill slutligen sätta en borr genom ansiktet för att få bort skiten. Men det vände innan de hann punktera mig helt. Tur det! :)
SvaraRaderaKul att du hittade till mig. Och jag till dig nu då :)
Kramar Kicki
Usch det låter ju helt fruktansvärt!! Jag får rysningar! Jag hoppas mina bihålor håller sig i schack nu!
Radera