Vår lilla snuttebebis har varit fruktansvärt gnällig, ilsken och klängig senaste veckan. Eftersom det inte verkar vara tandsprickning misstänkte jag att det var någon ny utvecklingsfas på gång. Friskade upp min småbarnspedagogik och fick reda på att det är dags för kategoriseringsfasen. Bland annat provas hela spektrat av känslor (no shit! Här snackar vi drama queen de luxe!). Enligt instruktionsboken ska man uppmärksamma och ge feedback men ändå visa att man förstår att det inte alltid är på riktigt eller nåt sånt. Verkar som vi är på rätt spår för det mesta i alla fall, men det är ju alltid skönt med lite stöttning. Helt enligt moder naturs plan har lillkillen en förkärlek till att kladda och studera saker noggrant just nu. Det går bland annat inte att äta om man inte får gosa ner händerna i maten. Helt okej för mig bara han mår bra och utvecklas (inte så jobbigt med en geggig bebis hemma som på jobbet med flera geggiga förskolebarn som ska äta enligt tidsplanen ;-)). Mannen däremot våndas och får kalla kårar när han är hemma vid matdags, hehe... äsch han måste härdas lite...
Idag fick jag i alla fall vila mina ömmande öron efter att ha kommit på den geniala idén att leka med lera. Mycket uppskattat av den yngre generationen! Man fick klämma, dra i sönder och leka "hämta lerbollar" med mamma cirka 1000 gånger när kluttarna dunsade i golvet. Vad gör man inte för att få se en lycklig bebis?! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar