Foto: www.hjärnfonden.se |
Helgen blev inte så mysig och pysslig som jag hade planerat. Min kära, tokiga faster gick bort i går efter en tid med alzheimers. Det gick så snabbt. Kan inte riktigt greppa det. Känns som ett fruktansvärt sorgligt slut på hennes fartfyllda liv. Men jag är tacksam för att mitt sista minne av henne är fint. Det var på vårt bröllop förra året, innan hon blev riktigt dålig. Hon var på strålande humör och så lycklig för min skull.
Tror att jag kommer att skänka blomsterpengarna hit istället. Så att någon, någon dag kan hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom. Hoppas att det är något faster M hade velat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar